En trafikstrategi för Kristianstad - mitt yttrande

Den 24 juni yttrade jag mig över ett förslag till trafikstrategi för Kristianstads kommun.

Synpunkter på Trafikstrategin

Jag vill lämna följande synpunkter på förslaget till trafikstrategi för Kristianstads kommun.

Allmänt

”Ett transportsnålt samhälle innebär ett samhälle och transportsystem där den egna bilen har en minskad roll som transportmedel, och tillgängligheten i större grad löses genom effektiv kollektivtrafik samt förbättrade möjligheter att gå och cykla”. (Trafikverket i en rapport 2012 till ”En svensk färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050”).

Ett transportsnålt Kristianstad innebär att kollektivtrafikens, cykelns och gångtrafikens andel av transporterna kraftigt måste öka ifrån 2013 års siffror på 13, 14 och 11 %. Är en fördubbling möjligt till 2030? Ett realistiskt mål bör sättas i strategin som fortlöpande kan följas.

Mina synpunkter begränsas till områdena cykling, gående och buller från biltrafiken.

Cykling

Ett ökat cyklande är bra för hälsan, miljön och ekonomin. Kristianstad har goda förutsättningar att bli den bästa cykelkommunen i Sverige (vi kan bl a vinna Cykelfrämjandets Kommunvelometer som är en årlig tävling mellan Sveriges kommuner som granskar och jämför satsningar på att öka cykling och göra cykling säkrare och mer attraktivt).

Ska vi bli en ledande cykelkommun, krävs bl a följande:

·      En särskild cykelstrategi måste omgående tas fram för hela kommunen

·      En särskild handläggare för genomförande av strategin måste finnas

·      Ett cykelråd (och en hemsida/facebooksida) bör initieras som en mötesplats för ”oss som cyklar” som kan vara en referensgrupp till kommunen

·      Fler cykelvägar (t ex till/från Färlöv), satsning på säkra trafiksituationer och bättre möjligheter att ta med cykel på tåg och buss

·      Fler och bättre parkeringsmöjligheter för cyklar i centrum

·      Åtskillnad av gång- och cykelbanor så inte fotgängare och cyklister riskerar att kollidera

·      Cykelställ som gör att man kan låsa i ramen

·      Cykelpumpar runt om i kommunen (idag endast vid Rådhus Skåne som är öppna dygnet runt)

·      Laddningsstationer för elcyklar (ökar kraftigt!)

·      Ett förstärkt barnperspektiv på cykling (barn och unga cyklar mycket!)

·      Halkbekämpning av cykelvägar prioriteras

·      Marknadsföringsinsatser för ökad cykling

·      Samverkan med näringslivet för ökad användning av lådcyklar för transporter

·      Ökad satsning på cykelturism, bl a lånecyklar

(ovan synpunkter är bl a hämtade från Cecilia Isbergs artikelserie i Kristianstadsbladet i december 2014).

Gående

Kristianstad har en relativt gammal befolkning och antalet äldre blir fler. Äldre promenerar mycket och ibland med rollator. Då är det viktigt att gångbanor, övergångar till gator etc är anpassade liksom belysning och andra säkerhetsåtgärder som underlättar gåendet.

Buller från biltrafiken

Tät biltrafik orsakar skadligt buller som i sin tur påverkar hälsan. Men buller kan åtgärdas på olika sätt. Utifrån exempel från Snapphanevägen som strategin pekar ut som en biltät gata, och med många boende, vill jag föreslå följande åtgärder för att begränsa bullret för närboende:

·      Bullerplank längs med bebodda fastigheter

·      Mer träd och buskar för bl a bullerdämpning och förbättrad luftkvalitet

·      Ljuddämpande asfalt

·      Sänkt hastighet till 40 km/tim

·      Åtgärder som omdirigerar tung trafik till Härlövsängarleden

Utveckla dagens Tivolipark till en stadspark för alla!

Den 9 Juli publicerade Kristianstadsbladet en artikel av mig kring Tivoliparken och behovet av utveckling. Den löd:

Från mitten av 1800-talet utvecklades den dåtida Commendantsängen till dagens Tivolipark. 1886 blev Fornstugan klar, alltså för nästan 130 år sedan. Dagens Tivolipark (namnet kommer från Tivoli i Köpenhamn) är en oas för Kristianstadsborna med sin lekpark, sin hälsoträdgård med Orangeri, sina träd och gräsmattor, sin damm med fåglar, sin Teater och sin (gamla och omoderna) scen där Hasse Andersson framträder för tusentals åhörare. Och Tivoliparkens närhet till Vattenriket och Naturum gör dess attraktivitet än större.

Men... vår fina park kräver utveckling i takt med att staden växer. Som besökare med barnbarn i främst lekparken inser man behovet av en större lekpark med fler gungor, mer vattenlek (bl a en stor plaskdamm) och andra spännande aktiviteter och många fler bänkar för medföljare. Kommunens vattenprofil gör det självklart att vatten bör vara i fokus när temalekparken byggs ut. Lek kräver energi i form av mat och dryck och här krävs en rejäl upprustning av Fornstugan.

Man blir också betänksam när man besöker Hälsoträdgården och finner de upphöjda bäddarna fyllda med petunior där det enlig skyltning ska finnas köksväxter. Likaså att Archimedesskruven helt är ur funktion. Det vackra Orangeriets funktion förefaller oklar. Hur får t ex föreningslivet tillgång till konferensrummet? Jag funderar över om ”förfallet” har ett samband med att stadsträdgårdsmästartjänsten inte har återbesatts?

Hälsoträdgårdens vänner har under stora delar av detta år varit mycket oroliga över den fortsatta driften av Hälsoträdgården, enligt uppgifter på deras facebooksida. I olika forum har man aktivt försökt att påverka och informera politiker att Hälsoträdgården är en mycket viktig social mötesplats och i stort behov av en egen verksamhetsledare. I Kristianstadsbladet 6/7 påstår C4-tekniks förvaltningschef att medel och personal finns för Hälsoträdgården samtidigt som verksamheten inte är budgeterad. Man undrar verkligen vad som gäller?!

Enligt uppgift håller kommunen på att ta fram en strategi för Tivoliparkens utveckling. Jag hoppas att strategin tas fram snabbt och i samverkan med alla de som använder sig av parkens möjligheter. Och att medel avsätts i budgeten så att ett genomförande av strategin snarast sker. Tivoliparken är stadens lunga och en oas för medborgare och besökare.  Låt den leva och utvecklas!

Jan Lindelöf

Kristianstadsbo

Fristadskonstnär i Kristianstad, vad händer?

I maj 2014 lämnade jag in ett medborgarförslag till kommunen om att Kristianstad skulle ta emot en fristadskonstnär, Medborgarförslag om fristadskonstnär. 21 maj i år behandlade Kultur- och Fritidsnämnden förslaget men beslutade att ärendet inte skulle behandlas vid detta sammanträde utan först i augusti, enligt uppgift från Kultur- och fritidschefen.

Kultur- och fritidschefen hade till majsammanträdet tagit fram en skrivelse i ärendet:

Medborgarförslag - Förslag att Kristianstads kommun tar emot en fristadskonstnär.      

Änr KFN  2014/128

Kultur- och fritidsförvaltningens förslag till Kultur- och fritidsnämnden

·      Kultur- och fritidsnämnden ger presidiet i uppdrag att föra överläggningar med kommunledningen om möjligheten för Kristianstads kommun att ta emot en fristadskonstnär

·      Medborgarförslaget anses därmed besvarat

Sammanfattning

I ett medborgarförslag föreslås att Kristianstads kommun tar emot en fristadskonstnär (författare, musiker eller konstnär). Kommunfullmäktige har 2014-06-10 beslutat att överlämna medborgarförslaget till kultur- och fritidsnämnden för beslut.

Idén att starta ett nätverk av städer som erbjuder skydd för förföljda författare kom i början av 1990-talet. Så småningom bildades nätverket ICORN (International Cities of Refuge), som är den organisation som intresserade kommuner och regioner samarbetar med. Sedan något år tillbaka har målgruppen vidgats från författare till att också innefatta musiker och konstnärer. Att vara en fristadskommun betyder ett starkt ställningstagande för yttrandefriheten och för konstnärer som lever under hot i sina hemländer.

Ett tiotal svenska kommuner och två regioner har anslutit sig till nätverket. Bland kommunerna kan nämnas Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala, Sigtuna, Linköping och Växjö. Både Region Skåne och Västra Götalandsregionen har också anslutit sig. Malmö, som är den enda kommun i Skåne som har anslutit sig till nätverket, har för närvarande en fristadsförfattare och en fristadsmusiker.

Konceptet med fristadskonstnärer är utformat som ett tvåårigt stipendium och är därmed inte att betrakta som en asylfråga. För att kunna ta emot en fristadskonstnär måste kommunen vara medlem i ICORN och det är också ICORN som i slutänden väljer ut fristadskonstnär efter en dialog med kommunen.

Rekommendationen för stipendiet är 10 000 kronor i månaden för ensamstående och 14 000 kronor i månaden om det är en familj. Förutom detta står också kommunen för boendekostnader och i vissa fall även andra kringkostnader, som t ex telefon. Medlemskapet i ICORN kostar 1 500 – 2 000 euro/år. Statens kulturråd, som tidigt har engagerat sig i frågan, ger ett visst stöd till kommuner som är med i nätverket.

Den samlade kostnaden för en kommun att ta emot en fristadskonstnär kan beräknas till någonstans mellan 300 000 kronor och 400 000 kronor per år. Då är inräknat att viss personalresurs behöver tillsättas för att samordna frågor kring konstnärsfristaden och för att vara delaktig i nätverket..

Beslutsunderlag

Medborgarförslag daterat 2014-05-13

Ärendet

I ett medborgarförslag föreslås att Kristianstads kommun tar emot en fristadskonstnär (författare, musiker eller konstnär). Kommunfullmäktige har 2014-06-10 beslutat att överlämna medborgarförslaget till kultur- och fritidsnämnden för beslut. Anledningen till att medborgarförslaget behandlas först nu är att fristadsprojektet varit föremål för behandling av förvaltningsdomstolarna. Detta efter ett överprövande av Gävle kommuns beslut att ta emot en fristadskonstnär. Överprövandet byggde på att fristadsprojektet inte skulle vara förenligt med en kommuns uppgifter, utan att medlemskapet i ICORN i stället var att betrakta som en utrikespolitisk fråga. Under våren 2015 har dock kammarrätten i Sundsvall i beslut konstaterat att fristadsprojektet är förenligt med den kommunala kompetensen. Ett troligt antagande är därmed att fler kommuner framöver kommer att vilja ingå i nätverket och ta emot fristadskonstnärer.

Idén att starta ett nätverk av städer som erbjuder skydd för förföljda författare kom i början av 1990-talet. Så småningom bildades nätverket ICORN (International Cities of Refuge), som är den organisation som intresserade kommuner och regioner samarbetar med. Sedan något år tillbaka har målgruppen vidgats från författare till att också innefatta musiker och konstnärer. Att vara en fristadskommun betyder ett starkt ställningstagande för yttrandefriheten och för konstnärer som lever under hot i sina hemländer.

Ett tiotal svenska kommuner och två regioner har anslutit sig till nätverket. Bland kommunerna kan nämnas Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala, Sigtuna, Linköping och Växjö. Både Region Skåne och Västra Götalandsregionen har också anslutit sig. Malmö, som är den enda kommun i Skåne som har anslutit sig till nätverket, har för närvarande en fristadsförfattare och en fristadsmusiker.

Konceptet med fristadskonstnärer är utformat som ett tvåårigt stipendium och är därmed inte att betrakta som en asylfråga. För att kunna ta emot en fristadskonstnär måste kommunen vara medlem i ICORN och det är också ICORN som i slutänden väljer ut fristadskonstnär efter en dialog med kommunen.

Rekommendationen för stipendiet är 10 000 kronor i månaden för ensamstående och 14 000 kronor i månaden om det är en familj. Förutom detta står också kommunen för boendekostnader och i vissa fall även andra kringkostnader, som t ex telefon. Medlemskapet i ICORN kostar 1 500 till 2 000 euro/år. Statens kulturråd, som tidigt har engagerat sig i frågan med fristadskonstnärer, ger ett visst stöd till kommuner som är med i nätverket. Den samlade kostnaden för en kommun att ta emot en fristadskonstnär kan därmed beräknas till någonstans mellan 300 000 kronor och 400 000 kronor per år, då även innefattande att viss personalresurs behöver tillsättas för att samordna frågor kring konstnärsfristaden och för att vara delaktig i nätverket. Omfattningen är i dagsläget svårt att bedöma, men efter förfrågan hos några av kommunerna som är med i nätverket, så kan det innebära ca 15-25 % av en tjänst.

Kultur- och fritidsförvaltningen ställer sig positiv till medborgarförslaget utifrån att det är en fråga med stark bäring på yttrandefriheten, vilket också är en tydligt uttalad målsättning för kultur- och fritidsnämndens verksamhet. Kultur- och fritidsförvaltningen menar dock att frågan är av övergripande policykaraktär och av sådan dignitet att den kräver ett ställningstagande av kommunstyrelsen och eventuellt också av kommunfullmäktige. Det kommer heller inte, enligt förvaltningens mening, att vara möjligt att ur kultur- och fritidsnämndens ordinarie budget finansiera ett sådant projekt. Förvaltningen föreslår därför att kultur- och fritidsnämnden ger presidiet i uppdrag att initiera en diskussion med kommunledningen om möjligheten för Kristianstads kommun att ta emot en fristadskonstnär.

Det kan också i en eventuell process att göra Kristianstad till fristadskommun finnas skäl till en fördjupad diskussion med Region Skånes kulturnämnd om det regionala stödet. När Västra Götalandsregionens kulturnämnd 2014 fattade beslut om att göra regionen till fristadsregion så innebar det också att regionen där kommer att gå in och till hälften ersätta de kommuner som är med för deras kostnader. Man har även tillsatt eller kommer att tillsätta en 50 % tjänst som regional samordnare. En liknande lösning i Skåne borde definitivt kunna ge en positiv boost till intresserade kommuner.

Jag fick tillfälle att yttra mig över skrivelsen och jag anförde följande:

Medborgarförslag – Förslag att Kristianstads kommun tar emot en fristadskonstnär – Änr KFN 2014/128

Jag har beretts tillfälle att yttra mig över Kultur- och fritidsförvaltningens förslag kring mitt medborgarförslag ang att Kristianstad ska ta emot en fristadskonstnär.

Jag tycker förvaltningens förslag till beslut i stort sett är bra. Det är rimligt att kommunstyrelsen/kommunfullmäktige med hänsyn till dels frågans betydelse, dels kostnaderna fattar beslut i frågan. Dock vill jag framföra några synpunkter inför nämndens behandling av ärendet.

Det är bra att förvaltningen trycker på fristadskonstnärens betydelse för yttrandefriheten och att denna är ett mål i kultur- och fritidsnämndens verksamhet. Som vi vet är yttrandefriheten starkt begränsad i många länder, varför behovet att främja denna i demokratier som Sverige är stort. Låt det fria ordet, den fria musiken eller den fria bilden/teckningen bo här i Kristianstad!

      Jag saknar i förvaltningens skrivning, erfarenheter från kommuner som tagit emot fristadskonstnärer och vilken betydelse dessa haft både för fristadskonstnären men också för den kommuns kulturliv där hen verkar. T ex har Växjö sedan 2012 en fristadskonstnär och Nasrin Madanizad från Iran är där fristadsförfattare som bl a översätter böcker av Wägner och Lagerkvist till persiska så att fler ska kunna läsa dem. Nasrin planerar också att ge ut en novellsamling som hon inte skulle kunna ge ut i sitt hemland. Förutom som översättare har hon tagit initiativ till två samtalskvällar på temat ”Young voices in exile”. Då ska fristadsgäster i Sverige möta lokala författare och studenter för att diskutera yttrandefrihet och självcensur. Enligt företrädare för Växjö kommun har Nasrin visat ett stort intresse att ta aktiv del i kommunens kulturliv och har med sina erfarenheter öppnat upp för möten och breddat kulturlivet på ett sätt som man aldrig hade kunnat åstadkomma på egen hand.

 I de överläggningar med kommunledningen som föreslås äga rum, tycker jag presidiet ska ha en bred ingång i diskussionen om vilken konstnär som bäst passar in i Kristianstad som kulturstad: musiker (Musik i Syd finns här, ett flertal musikgrupper, körer mm), författare (biblioteket fyller 50 år 2016, Skånes största bokfestival finns här, Gustaf Hellströmsällskapet mm), bildkonstnär (C4-skolan, högre konstutbildningar, verksamma konstnärer i regionen etc), tecknare (efter terrorangreppet på Charlie Hebdo i Paris i januari kan hotet i världen för tecknare medföra ett behov att få en fristad. De är inte beroende av att kunna språket och kan börja publiceras i tidningar och andra medier redan från dag ett).

        Jag delar förvaltningens uppfattning att diskussioner ska ske med Region Skåne (och Kulturrådet) om stöd i olika former till en fristadskonstnär i Kristianstad. Idag har Malmö två fristadskonstnärer och Kristianstad kan bli den andra staden i Skåne med en fristadskonstnär (också i Lund finns intresse). Precis som i Västra Götaland bör Region Skåne aktivt stödja verksamheten i ett skånskt perspektiv genom nätverksbyggande, projektstöd mm. Detta stöd får dock inte villkora Kristianstads egen ambition att finansiera mottagandet av en fristadskonstnär.

      Nuläge

  

      I dagarna har jag kommunicerat med dels Växjö kommun, dels Region Skåne kring frågan och fått fram följande: Växjö har budgeterat 450 000 kr för i år för den fristadsförfattare som de tar emot. Det handlar om hyra av lägenhet, stipendium till författaren, en koordinator i kommunen på 20 % mm. De har dessutom tagit fram en strategi för verksamheten.

      Region Skåne hänvisar till sin strategi för stöd åt kommunerna i Skåne som vill ha en fristadskonstnär:

      

      Region Skånes roll i arbetet för fristäder i Skåne är att: Fristadsförfattare och Region Skåne

•      informera om fristadsbegreppet för att engagera fler
•     underlätta för kommuner som vill bli fristäder
•      samordna kontakter med ICORN, PEN och Statens kulturråd
•     skapa och stärka nätverk regionalt, nationellt och internationellt
•     organisera och stödja utåtriktad verksamhet
•     bidra till att författaren ges möjlighet till kollegiala och sociala nätverk
•     dokumentera och vidareförmedla kunskap och erfarenheter

      Kultur Skåne anger också att de efter sommaren ska ordna ett möte mellan kommuner i Skåne som har visat intresse för att ta emot en fristadskonstnär.

      I augusti diskuteras budgeten i kommunen och då kommer frågan upp. Jag hoppas att kommunen värnar yttrandefriheten och tar emot en fristadskonstnär från 2016 och framåt.

 j

f

I