Under året har jag som anhörig till personer som drabbats av
sjukdom eller sorg på grund av sjukdom fått vissa erfarenheter av hur
sjukvården i Skåne fungerar. Som samhällsengagerad medborgare med en bakgrund av 42 års
anställning i Landstinget Kristianstad län och Region Skåne har jag fortlöpande
följt sjukvårdsdebatten och försökt förstå vad som fungerar och vad som inte
fungerar. En tredje erfarenhet jag har är som anhörig till en ung sjuksköterska
i regionen som delgett mig erfarenheter hur hon och hennes kamrater upplever
vården vid främst Skånes universitetssjukhus. Slutsatsen av mina erfarenheter
är som vanligt att bilden är både ock: vissa delar av vården fungerar bra
(kanske i världsklass?) och andra dåligt (direkt undermåligt). Det är om det
som är dåligt som min blogg handlar om: vi
vill alla ha en skånsk sjukvård i världsklass!
I Sydsvenskan 20 juli, http://www.sydsvenskan.se/skane/bestaende-men-i-vantan-pa-vard/
framgår att enligt Health Consumer Powerhouse 2013 placeras Sverige på
bottenplats (sämst efter Lettland) bland EU-länderna vad avser tillgänglighet
(väntetider för operationer). Vad gäller uppfattning om vårdens kvalitet
placerar sig Sverige bland de bättre länderna även om Belgien och flera andra
länder ligger före oss (TNS Opinion & Social at the request of the European
Commission, Directorate-General for Health and Consumers 2013). I artikeln
framgår vårdplatsbrist vid Skånes universitetssjukhus som en direkt orsak till
långa väntetider för operation samt ständigt uppskjutna operationer. 155 dagars
väntetid för behandling av prostatacancer i Skåne är förfärligt även om det på
andra håll i Sverige är än sämre.
De personliga erfarenheter jag fått av den skånska sjukvården handlar
om, vad gäller patientaspekten, dels brist på patientens delaktighet i vården
samt empatibrist, dels diagnosväntan på grund av resurs- och organisatoriska
brister i sjukvården. Vad gäller behandlingsväntan framgår dessa av tillgänglig statistik, bland annat gällande cancerdiagnoser men också många fler sjukdomar. Väntan på diagnos och behandling är ur både ett personligt (lidande) och samhälleligt (ekonomiskt) perspektiv förödande, varför allt bör göras för att förkorta denna väntan - mer resurser, bättre organisation! Begreppet väntan har koppling till tillgänglighet: väntan i telefonköer till vårdcentral och klinik är frustrerande även om man i många verksamheter har möjlighet att bli uppringd. Tillgänglighet är också knuten till kommunikation med vården där många brister finns, trots "mina vårdkontakter", e-journalen mm. E-postkommunikation med läkare är nästan bannlyst, vilket är märkligt när den mesta kommunikation med världen utanför sker via e-post.
Vad gäller medarbetaraspekten handlar erfarenheterna om
personalbrist och arbetsmiljöproblem (inte minst på sommaren) som för få läkare och sjuksköterskor, för
dåliga löner för främst sjuksköterskorna (både grundutbildade och
specialistsjuksköterskor), dåligt ledarskap, kompetensbrist och en ofta tungrodd organisation som har svårt
att ta till sig ny kunskap (t ex IT i vården) och lyssna in vad både patienter
och medarbetare framför.
Ett skrämmande exempel på de högre nivåerna i Region Skåne
är de organisatoriska förändringarna som medfört de tre storförvaltningarna i
regionen; Kryh, Sund och Skånes universitetssjukvård som i strid med
kommunallagen beslutats av regiondirektören och inte av regionfullmäktige. När
inte ens demokrati och delaktighet klaras av på högsta ledningsnivå kan man
förstå om inflytande och delaktighet är dålig på lägre nivåer i vården.
Jag avser att också beröra "det fria vårdvalet"som säkert för en del sjukdomar lett till kortare väntetider, t ex operationer av grå starr men där mina erfarenheter är att väntetiden till annan ögonsjukvård är orimligt lång och jag frågar mig om här finns ett samband?
I kommande bloggar tänker jag utveckla min syn på ovan frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar